Förbättringar på väg för patienter med bipolär sjukdom i Göteborg

Kvalitetsregistret BipoläR spelar en avgörande roll i det nya styrsystemet som kallas värdebaserad vård. Man mäter både kvalitet och effektivitet och det är vårdpersonalen tillsammans med patientrepresentanter som bestämmer vilka måtten ska vara. Inom några år ska värdebaserad vård införas för alla patientgrupper på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vården för patienter med bipolär sjukdom inkluderar en öppenvårdsmottagning i centrala Göteborg och två vårdavdelningar på Östra sjukhuset.

Johan Stålberg, psykolog och verksamhetsutvecklare, var en av projektledarna när arbetet började hösten 2013. Han berättar att en arbetsgrupp bildades där alla personalkategorier var representerade. Företrädare för kvalitetsregistret fanns också med liksom ordförande i patientorganisationen Ibis. Gruppens första uppgift var att bestämma vilka mått som skulle användas.

– Strävan är att fånga upp vad som är viktigt för patienterna, säger Johan Stålberg.

Lista med kvalitets- och resursmått

Patientrepresentanten förankrade förslagen i sin förening. Intensivt arbete i gruppen resulterade i en första version av en lista med kvalitets- och resursmått. De flesta kvalitetsmåtten hämtas från kvalitetsregistret BipoläR. Några kommer från journaler. Viktiga mått på resultat av vården är självmordsfrekvens, i vilken utsträckning patienterna går igenom maniska eller depressiva skov och hur stor andel som är sysselsatta med arbete eller studier. Några mått visar i vilken utsträckning patienterna får önskvärda insatser som behandling med litium och patientutbildning. En tredje kategori speglar vilka resurser som används. Ett exempel är genomsnittlig vårdtid i heldygnsvård. Måtten redovisas just nu kvartalsvis. Om man ser att resultaten på något område inte är tillräckligt bra tar man fram en handlingsplan och sätter igång förbättringsarbeten.

– Vi vet bättre vad vi gör nu och vi vet bättre vilka resultat vi når. Vi har också fått fart på förbättringsarbetena, säger Johan Stålberg.

Mätningarna visade tidigt att vårdtiderna på den ena avdelningen var längre än på den andra. Efter en grundlig genomlysning finns nu tydliga planer för vilka insatser, medicinska och psykosociala, som ska göras för patienter i olika lägen. Skillnaderna mellan avdelningarna har försvunnit och vårdtiderna har genomsnittligt blivit kortare. Det har skett utan att återinläggningar inom fyra veckor har ökat.

Charlotta Sjöstedt